Påsklov innebär att alla barnen är hemma.
Vad gör man en sådan dag? Gubben är på jobbet och kommer inte hem förrän i kväll.
Vi får besök från en präst idag som ska gå igenom Pontus dop som är nu i april.
Det blir alltid så stort tjohej av alltihop. Vill bara ha lugn och ro.
Här sitter jag nu och dricker morgonkaffe och funderar på hur denna dag kommer att bli. Jag är trött och har sovit alldeles för lite nu i flera dagar.
Huvudvärken vägrar att ge med sig, vilket jag iof kan förstå pga all sömnbrist.
Fåglarna flyger så härligt utanför mitt fönster.
Tänk om man själv kunde få flyga iväg ett tag. Se sig om lite.
Kanske till och med vara borta ett par dagar för att sedan komma hem utvilad och pigg igen!?
Man skulle boka en resa, det skulle vara alldeles otroligt härligt.
Det behöver inte alls vara en lång resa. Här är vi inte kräsna.
Det skulle ju till och med räcka att åka ner till kusten hela familjen.
Det finns ju djurparker som man kan besöka. Sånt är ju riktigt roligt.
Men HALLÅÅÅÅÅ nu glömde jag av mig..
Det var ju meningen att JAG skulle åka iväg och vila upp mig.
Och så börjar jag att blanda in familj och djurparker.
Då kan man ju lika gärna bjuda med hela släkten. Och alla grannar. Och grannarnas bekanta. Brevbäraren? Och du som läser...du kan ju också följa med?
Vars har mit liv tagit vägen? Min identitet?
På mitt leg står det fru och mamma Sandberg.
Men jag då?? Mitt liv??
I´m losing it!!
Livet är verkligen inte enkelt. Tänker på alla andra mammor som verkar ha full fokus på allt dom gör och allt som händer. Full koll på alla möten och tider.
Livet verkar gå som en dans på rosor. Här går livet som en dans på rosor ytterst sällan. Och händer det så är det ju ett jävla hoppande och svärande för dom där taggarna på stjälken! Nähä.....inte ens där får man vara bra. Hur gör ni???????????
Här får man springa på toaletten med kaffekoppen i handen, ta hand om barnen och hjälpa dom med kläder mm för att sedan komma på att man fortfarande har pyjamasbyxorna på när man lämnar barnen på dagis. Prata i mobilen med bästa kompisen och hamnar i ett "nödläge".. man säger "Vänta.." i luren men glömmer sedan bort att man har pratat i mobilen. 40 min senare ringer det igen och signalen kommer från barnens rum. Där är mobilen. Bortstädad, nerlagd i en låda full med Duploklossar. Man vet inte om det är barnen som har lagt den där eller om det är en själv som varit förvirrad. Kompisen i andra luren säger "Men vars tog du vägen...??"
Då svarar man lite fundersamt... "Vadå....vad menar du??"
"Ja men du sa att jag skulle vänta i luren men så försvann du bara!!??"
"Vadå..idag? Har vi pratat med varann idag??"
Minnet är på TOPP och livet dansar runt på taggiga rosenstjälkar.
Fram med plåster och lite memory ska du se att jag är mig själv igen.
Liiiving the dream!!!!!
