Köper!!

Den haltande giraffen har anlänt...

Okej...jag tänkte ändra min "tradition" och måla tånaglarna turkosa istället för ljusrosa som jag brukar göra. Min första reaktion... "Åh snygg färg..." Min andra reaktion "Shit...det ser ut som en shrek fot".

Blått nagelack är inte så snyggt... iaf inte på mig.
En blandning mellan blåmärke och förfrysning.
Men brukar du måla blått och tycker att det är snyggt, så....Fine!

Den här morgonen har jag suttit och kollat kläder på nätet.
Något snyggt, men stilrent som man kan ha på fest.
Det är inte så lätt som man kan tro.
Det känns som att man som fyrabarns mamma tappar kollen lite grann.
"Vadå....om jag tycker att mina gummistövlar är bekväma så kan jag väl ha dom till den där kjolen...jag ska ju ändå kunna dansa i flera timmar. Och hur blir det om jag har ont i fötterna imorgon.....!!!????"

Nä, att ta på gummistövlarna var nog att ta i lite. Men en grov överdrift på
hur jag känner det just nu.
Höga klackar, here we go!! Eller... dom går med mig och jag vinglar efter.
Förr var jag en pärla på höga klackar. Vad har hänt?
Nu blir jag plötsligt världens vingelrangel på två ben som ser ut ungefär som en
haltande giraff med två avkapade ben. Sexigt!

Övning ger färdighet, säger jag och ställer mig och diskar med mjukisbyxor och 10cm klack. Det här ska nog gå fint. Jag har det i mig.
Någonstans.
Stilett och kort,kort här har ni mig.
En fyrabarnsmamma som de senaste 8 åren har ägnat sig åt blöjbyten och sopsortering.
Känner mig som ett vrak! Eller....ursäkta... jag menar KAP!

;-)

Har haft en rätt skön dag... Har inte lagt ner så mycket energi på hemmet idag, vilket jag brukar göra. Städar så att jag är alldeles slut på kvällen. Nu blev det till och med en Smirnoff för att koppla av ytterligare.
Bra musik och härliga människor på Facebook.

Har kikat lite på det omtalade Bröllopet.
Menar såklart Viktoria och Daniels bekostade,minst sagt,bröllop.
Så hela svenska folket ska bli lite fattigare.
Men visst är det rätt pampigt ändå, på både ett fräckt och irriterande sätt.
Men dom såg tämligen glada och lyckliga ut!
Kan bekosta dom det.

Den här kvällen kommer att sluta med att jag gäspar i bastun och säkert kommer
jag att fundera på en smirnoff till eller två, men det får räcka nu.
Imorgon ska vi ut på "bilsväng" och jag blir så seg efter minsta lilla.
Kanske kan förstås om det blir alkohol max 3 ggr/år.
Nästan så man sitter här och lullar redan nu. Haha!

Så kul ska vi inte ha.

Puss och kram på er... nu ska jag fortsätta att ha en lugn och skön kväll.

En vandrande rulator...

Det är varmt och kvavt idag. Huvudet känns ungefär som kokat blomkål.
Men tycks aldrig bli nöjd... När det är lite kyligt ute så gnäller man. "Fan...nu borde det komma lite värme och sol". När det är för varmt ute så säger man. "Fan vad varmt det är, jag dör!!".
Jag tillhör den gruppen som klagar på vädret. Jag blir aldrig nöjd.
När jag inte hade barn så älskade jag regnet, kunde promenera ute i timmar.
Men nu när jag har 4 barn så blir regnet jätte jobbigt.
Man kan inte vara ute alls. Sitter inne och gnäller och gnäller som en kärring.
(har ju sagt att jag börjat bli gammal)
Åderbrock och rulator..... här kommer jag!
Nä fy.... än är jag ung och fräsch.
Så åderbrock och rulator... ni kan vänta ett tag till tycker jag!

Man måste ju få skratta lite....

Människor är så allvarliga. Varför då? Det är ju så tråkigt. Att jag tycker så här betyder ju inte att jag menar att alla ska utbilda sig till pajaser och springa runt och jonglera och mima hela dagarna. Att vara allvarlig är helt klart ett måste, men varför vara det hela tiden? Livet borde tas med en klackspark. Man måste kunna skoja lite och kanske t.o.m driva lite med sig själv, på egen bekostnad. Det visar att man vet om sina brister.

Komiker driver verkligen om sig själva, det gillar jag.
Dom vet vad dom går för och bryr sig inte om att andra får veta deras brister.
Dom gör det till en kul grej. Man kan skratta åt det, inte ta det så jävla allvarligt.

Livet är nog jobbigt ändå!

:-)

Dagens höjdpunkt!

Hur missar man en bröllopsdag?
Min och gubbens bröllopsdag var den 12 juni och jag kom på det natten till idag, 14 juni. Lite sent. Mycket tråkigt. Men vi har haft så mycket i görningen... får helt enkelt skylla på det! Fast å andra sidan.... man måste ju inte fira den dagen. Det känns bara lite trist att ha glömt bort det.
Nog om det nu...

Idag mår jag inte riktigt bra. Har ont i ryggen och känner mig trött och sliten.
Mensvärk och sen är det ju inte så härligt att "banta" heller.
Min kära vän blir galen när jag säger "Banta". Och ja...kära vän.... jag vet att det låter fel men just nu använder jag det ordet.
Fast jag har fuskat rätt mycket faktiskt. :-O
Inte för att jag inte kunnat hålla mig, det är ju inte så att jag har suttit och bitit på naglarna med kallsvettningar och dåligt humör. Jag fuskade för att jag ville det. Känner att jag inte är i behov av att gå ned så mycket i vikt just nu...det är väl därför jag inte är lika motiverad som tidigare.
Fast ett par extra kilon skadar ju inte.

Kaffe!!! Det är tur att kaffe finns. Sitter just nu och dricker en kopp härligt morgonkaffe. Det är dagens höjdpunkt.Man blir lite mer människa när man fått i sig en kopp. Saknar trevliga kaffestunder med min kära vän...hon som tycker att jag inte ska säga "Banta". Det blev många hinkar kaffe tidigare.. men nu ser allt annorlunda ut och vi hinner inte ses så ofta längre. Mycket tråkigt!
Men snart blir det bättre igen. Man ska vara rädd om sina vänner.

Dom som däremot inte är mina vänner är myggjä--arna!!!
Sommaren har knappt börjat och jag ser redan ut som en salami.
Dom tycker nog att jag smakar gott för det är alltid myggor på mig.
Dom bara jävlas.

Nu ska den här salamin ta tag i hemmet och sköta dom små liven som bor här.
Då menar jag inte dammråttorna, utan mina egna barn! ;-)

En lång process!

Det var länge sedan jag bloggade... det beror på att jag har saknat inspiration. När någon nära dör så rasar liksom allt samman och man tappar bort sig lite i vimlet. Plötsligt känns orden "Det kunde ha varit värre" helt hopplösa. VAD kan vara värre?? Det är tur att livet går vidare, fast det är inte alltid så enkelt. "Det här händer inte oss, det händer bara andra", så har man tänkt... tills nu. Vad som helst kan hända, när som helst. Fast tänker man på det hela tiden så blir livet jobbigt. Man måste istället tänka att livet är NU och man ska ta vara på allt och vara noga med att visa sin uppskattning mm till dom som man bryr sig om.

Man blir så sentimental att folk omkring en blir less ;-)
Bli inte det!!