Jag är 29 år och har 4 barn. 2 flickor, 2 pojkar. Är gift med min Mattias sen många år tillbaka. Mitt liv är ärligt och härligt men innehåller även en hel del kaos. Jag skriver om allt som faller mig in. Jag har sjuk humor och delar gärna med mig av den så ta mig med en nypa salt.















onsdag 17 november 2010

Ligga sömnlös......ja kanske....


Tänk vad tokigt det kan bli...
Man kan vara tvär säker på en sak och sedan en minut senare ser allt annorlunda ut.
Hur kan det bli så?
Har jag fått en smäll i huvudet eller vad är det frågan om?

Hur som helst så ska jag sitta här och fundera ett tag..

söndag 14 november 2010

Helt Flippad


Mina drömmar har liksom spårat ut sista tiden.
Vad beror det på? Min egen tolkning är inre stress. Ända sedan jag var liten har jag tyckt om att tyda mina drömmar i böcker och senare tid på nätet.
Det har ofta blivit samma svar, just "Inre stress", "obalans i livet".
Ska man någonsin hitta det? "Inre ro" och "total balans" ??
Är det någon som har det så berätta gärna hur ni gör. Skulle vara härligt att få tyda sin dröm till "Du njuter av livet" istället för "Ähh...gå och lägg dig igen va!!" Ärligt talat så är jag utbränd nu, jävligt utbränd.
Försöker nog hitta den där balansen i ett flingpaket, fuska den lätta vägen... som jag oftast gör. Har väl inte tid att leva ordentligt.
Men handen på hjärtat... kan man vara en livsnjutare när man har flera barn och massa kaos omkring sig hela tiden?
Inte för att jag inte njuter av att ha mina barn... det är JUST det jag gör.
Därför vill jag orka vara med dom och hinna göra saker tillsammans med dom.
Jag har inte tid till sådant. "Ta dig tid!!!!!!" surrar i mitt öra, ord jag ofta har fått höra. Det finns ingen tid att ta. Jag försöker hela tiden komma på nya idéer och bättre lösningar men ibland går det inte att få ihop pusslet.
Någon som känner igen sig?
Jag är en glad människa som har galet mycket humor (några tycker säkert att jag agerar pajas ibland) men trots det tappar jag humöret ibland.
Tappar kontrollen och vill bara sitta i ett hörn och rabbla upp alfabetet 3511 gånger, baklänges.
(Min egen tolkning av att flippa totalt!)
Men min tröst är att jag har hört att även andra flerbarns föräldrar känner likadant.
Och ibland får man nog flippa. Det är okej. Det hör till.
Så länge man vet om att man är deprimerad och VARFÖR och att det GÅR ÖVER så behöver man inte oroa sig, tycker jag.
Så jag fortsätter med mitt liv. Och startar den här dagen med en kopp kaffe.
Jag ska TA MIG TID!!