Man kommer till olika stadier i livet.
Och det är nog helt okej. Själv har jag haft det rätt tufft och det har till och med känts riktigt hopplöst ibland. På många plan.
Att man blir känslomässigt störd ibland är inte så konstigt.
Och det är inte heller något man kan rå för.
Man kan styra över mycket här i livet men känslorna kan man aldrig rå på.
Jag har varit kluven många gånger, och känt... "Är det så här det ska vara resten av mitt liv?" och tankar som "Är det verkligen det här jag vill?".
Under den tankens gång kan mycket hända.
Man tappar liksom bort sig själv för en stund och tänker inte riktigt klart alla gånger. Så även om allt, till synes, verkar vara okej så kan skenet bedra. I ren svenska så mår man skit när man inte vet hur man ska känna.
Inte vet vad som är rätt och fel.
Eller kanske vet innerstinne men det finns någonting som blockerar en för att verkligen förstå det.
Det här blir komplicerat märker jag...
Det jag egentligen vill ha sagt är att jag som alltid har varit lite kluven och förvirrad har börjat komma till insikt. Finally!
Jag har världens bästa man som jag älskar över allt annat.
Och nu är jag säkrare på det än någonsin förut.
Allt känns bara så rätt! Så nu lämnar vi en kluven, trött, sliten,utarbetad 4-barnsmamma tycker jag.
Nu blir det liksom som en ny start i livet... på något sätt.
Vad är det egentligen som krävs för att man ska komma till insikt?
Jag har haft upp och ner gångar och ofta känt mig känslomässigt förvirrad.
Det betyder ju inte att jag har tvivlat på mina känslor för min man. Mina känslor har alltid funnits där. Dom har alltid varit starka.
Men nu vet jag, helt säkert... att det är SÅ HÄR jag vill ha det!
Jag Älskar Dig Mattias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar