Grubbel Trubbel... nej tack!

God morgon! Sitter här i vanlig ordning och fryser med en kopp kaffe i handen och en filt snurrat runt mig som en mumie.
Så, vad händer idag då? Jo.. jag ska hälsa på en kompis som fyller år idag och sen ska jag baka bröd. Det händer inte så mycket på söndagar, det är rätt lugna dagar. Känns skönt.
Mattias är ledig en vecka till sen börjar han jobba igen... då är allt tillbaka till "verkligheten" igen.

Igår hade vi främmande från stan. Jasmine och Micke Hansson m. barn.
:-) Jätte trevligt var det. ((Vi ses nästa söndag)) :-)
Mattias sover ännu, han har sovmorgon idag och sover säkert 3 timmar till.
Man behöver det.... en rejäl sovmorgon. Jag sov själv till 10.30 igår!!!! :-O Brukar inte sova så länge.

Tog fram dom nya julgardinerna igår kväll och ska stryka dom nu idag så att dom är färdiga. Jätte fina! Ser fram emot att få ta fram julsakerna sen... det ska bli sååå roligt och sååå mysigt! :-)
Köpte massa nytt förra året också. Det är lika spännande varje år... man har liksom glömt vad man har! Bara det är ju en julklapp ;-)
Och vad gäller julklappar så önskar jag mig faktiskt en sak i år... ((som jag förmodligen får köpa själv ändå)) Såna där tjocka lurviga myyys sockar!! JAG VET, JAG BÖRJAR BLI LITE PENSIONÄR men dom är ju så varma och härliga. Jag som alltid fryser...

Igår var vi och lämnade rosor på lillebrors och på Pixi´s grav.
Jag har nog missat att skriva att våran älskade lilla kisse Pixi har blivit överkörd, en bra bit hemifrån. :-( Det är hemskt tråkigt, vi saknar henne otroligt mycket! Men vi har gjort så fint på hennes grav. Vi har satt granris på graven och fullt med rosor på det. (det är bra med rosor på vintern för dom fryser och håller sig lika fina hela tiden) Och så en fin ljuslykta förstås. :,-(
Det känns konstigt att "bara" ha 3 katter kvar. Man vill liksom ställa sig på bron och ropa på våran piga.

I övrigt så mår vi bra här hemma. Jag har inte tänkt och funderat så mycket den senaste veckan... det känns bra! Man ska inte grubbla så mycket i onödan!!! Saker som man inte kan göra något åt är nog bara att släppa taget om. Och det säger jag alltid.... och det har jag även försökt flera hundra gånger. Men tro mig, det är svårt.
När man SAKNAR så! :-(