Stenkoll... Jo Tjena!

Man sitter som och väntar.... tills man tar sig tid att skriva det där låånga blogginlägget som har legat och pyrt så länge.
Fastän jag ibland kan verka hjärndöd och uppslukad av mig själv så finns det faktiskt... joo, tro mig... mycket tankar som snurrar runt i mitt lilla huvud.
Tankar om livet, tankar om kärleken och tankar om sånt som man borde ägna sig mer tid åt men rent ut sagt bara inte...ids!
Det är rätt knepigt allt som händer runt omkring en. Livet flyter på hela tiden. Man har liksom inte tid att stanna till och tänka och fundera.
Man bara går och går..och går...men kommer aldrig fram till den där jävla dörren.
(Som förmodligen ändå skulle varit låst!!!!!) FUCK YOU!!
Varför finns det inte en "Livs-fjärrkontroll" ? Play, paus, stopp, spola fram och spola tillbaka. Min "Paus" knapp skulle förmodligen varit söndernött i det här laget. Jag är inte personen som missbrukar något men den skulle helt klart varit söndertryckt. Big Time!

Varför går allt så jävla fort?
-Hallå!!!!???? Jag hinner inte med. Varför har livet så förfärligt bråttom?
Vänta på mig för fan!!!

Det är som en cirkus alltihop, som en skämt. Och här sitter man och fattar varken poängen eller vars det är dags att skratta.
Jag gapskrattar i helt fel tillfällen och kommer på poängen en halvtimme efteråt... när det är slut, då alla har gått hem!
Det är jag.

Kallar du mig bitter? Nej absolut inte. Jag är helnöjd. Hur nöjd som helst. Det är alldeles fantastiskt ljuvligt och underbart härligt att leva på alla...FÖRBANNADE SÄTT!!!
Ja! Nu sa jag det. Okej, jag kanske är lite bitter. Man blir nog lätt det.
Inte bitter och avundsjuk på någon annan utan bitter i största allmänhet.
Less på att allt ska vara så jäkla allvarligt och seriöst.
Man kan inte bara leva och strunta i koncekvenserna. Man måste tänka på allt, allt ,allt .Och gärna ett steg före eller två.
Man måste ta itu med jobbiga problem och prata om allvarliga saker.
Jag kan se råsmart ut vissa gånger och verka ha stenkoll på läget men egentligen så fattar jag kanske ingenting.
Jag kanske inte ens har lyssnat. Ja, jag kanske rent ut sagt inte ens var där.

Jag hinner fortfarande inte med men livet stannar inte och väntar på mig,
jag kanske måste öka farten. Tänka till lite. Börja använda det där som tydligen kallas för hjeerna. Eller var det hjärna? Ähh...jag vet inte. Men det där som tydligen ska sitta i underarmen. Eller hur var det nu....?