Dålig humor är väl bättre än ingen alls?

Så här blev det alltså!?
Mitt liv menar jag. Vem kunde ana detta?
Kanske tänker extra mycket idag eftersom det är min och gubbens 6års dag.
Vi har varit tillsammans i 6år, men det känns som många många fler.
Hade jag ens ett liv innan jag träffade honom?
(ring gärna om ni har sett mig nånstans innan mars 2004) ;-)

Jag är jätte nöjd med mitt liv, det är inte det som får mig att fundera.
Jag har bara....sista tiden... nej jag börjar om.
Det är väl inte fel att fundera över livet ibland?
Det betyder ju inte att man är missnöjd eller tvivlar. Jag är helt säker på
mina val och ångrar ingenting.

Men lite "eget liv" måste man väl också få ha?
Jag är fru,mamma och städerska här hemma. Mitt JAG är liksom bortblåst.
Deprimerande egentligen. Kan man hitta tillbaka dit...
Eller är det bara att acceptera att man har ett helt annat liv nu?
Kan man kombinera familjen och "eget liv"?
Kanske måste fundera på lite fler möjligheter och inte vara så förbannat instängd och tråkig. Är nog lite slö också.
Ja där har vi det!

Nu ska här bli andra bullar. Ja jävlar...nu ska jag ut och leta efter min självkänsla.
(kommer väl iof inte längre än ut på gården. Lyfter på taket till fågelhuset...
"Hallå...är Jag där inne???")


Nej fy.... kan man plugga sig till Bra humor?
Om man kan så lär jag ändå inte få något stipendium.
Ni får ta mig som jag är helt enkelt.

Nu är det dags för kaffe, det är då inget jag behöver fundera över!

Puss