Jag är 29 år och har 4 barn. 2 flickor, 2 pojkar. Är gift med min Mattias sen många år tillbaka. Mitt liv är ärligt och härligt men innehåller även en hel del kaos. Jag skriver om allt som faller mig in. Jag har sjuk humor och delar gärna med mig av den så ta mig med en nypa salt.















måndag 13 december 2010


Varför är allt så komplicerat?
Varför är inte allting lätt?
Hur man än gör så blir det trassel och det blir sällan riktigt rätt.
Man virrar runt i cirklar och söker kontroll men hur man än letar
så spelar det inte längre någon roll.
Det som var då och det som är nu
vad är viktigast,tycker du?
Att leva i nuet och ta var dag för vad den är,
eller fortsätta på tråden och undra över "det där".
Tänk att sätta dom där orden som en slutgiltig pusselbit,
hur skulle vägen sluta då...från här till dit.

Man kan inte lura sitt hjärta och heller inte glömma bort,
man måste leva i nuet för tiden är alldeles för kort.
Vägen är så lång och man hinner inte dit,
så kom snälla kom lite närmare hit.
Om man möts halva vägen och ror saker i land
så kanske man kan stilla alla gåtor i en famn.
Omfamnad av kärlek som vinden blåst till,
stannar man sakta..så länge man vill.

Om saker gick att lösa och om alla kunde förstå,
så skulle två pusselbitar blåsa samman så att en och en blev två.
Vila dig en stund för att sedan komma på,
vad livet har för mening och varför det blev så.
Ro stilla till land med ett svar på din fråga,
det kan hända mirakel, man måste bara våga.

Ta ett steg ut i världen för att få en susning om,
vad som stannade till och på vad som kom.
Det faller en tår ner för kinden,
men även den sakta blåser iväg med den vinande vinden.
Ge förståelse och empati,
hör vinden som susar som ljuv melodi.

Kanske stannar någon till och lyssnar,
kanske att någon inte hör.
Ibland vill någon hjälpa medans andra bara förstör.
Om man fick välja glatt för livet så såg allting enkelt ut,
men hur skulle då livet vara om allt det vackra fick ett slut?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar